Snart fyller jag 7 år och då får jag äntligen börja skolan!

De tre husen uppe i backen lyser röda och välkomnande, men även lite skrämmande och stora.

Storskolans elever med klasserna 5-7 känns lite farlig med stora pojkar och en magister, läskigt!

Mellanskolan, den lilla röda längan, i den kommer jag att börja för där går klass 1 och 2 och där finns Fröken Hilly! Hon var skolfröken redan när pappa började för 30 år sedan och ser inte alls farlig ut.

I nuvarande Bygdegården användes den vänstra delen som skolsal till klasserna 3 och 4. Den delen var separerad från församlingshuset och hade egen ingång från gaveln. Skolfröken bodde i lägenheten ovanpå.

Vi var 4 st som började i första klass det året. Tysta som möss satte vi i varsin bänk medan de som började i andra klass bullrade lite och fnissade försynt. I bänken fanns ett hål för bläckhornet och ett hål där det stod en burk björnklister och sedan under bänklocket var det tomt!

Alla dagar började med psalmsång och sedan läste fröken ur ”bibliska berättelser”. Första hemläxan var att lära sig psalmen ”Din klara sol går åter upp” utantill. Jag kunde inte läsa när jag började skolan så mamma fick traggla med mig.

Skoldagen gick fort! Det mesta var roligt både på lektionerna och rasterna. Vi lekte mycket i skogen, hoppade hage och bollade. Vi fick hemläxor och belönades med guldstjärnor när vi läste bra.

Räkning var roligast och välskrivning svårast! Vi fick skriva med bläck och doppade man pennan för djupt i bläckhornet blev det plumpar! Alla barn hade med sig matsäck och vi satt i kapprummet och åt vår medhavda matsäck. Om man busade eller slogs eller (ve och fasa) svor på rasten fick man stå i skamvrån.

Sist på dagen fick vi ofta rita eller klippa ut och klistra figurer. Ibland läste fröken någon saga och på lördagen hände det att vi fick åka till Renstad.

Det var en låssasresa med järnväg där stationerna före Renstad var tex Handen (där kollades om händerna var rena) Halsstaden (rentvättad hals) Nagelbo (klippta naglar) och Näsdukslunden (har du en ren näsduk). Tåget stannade vid några av stationerna och man åkte av om man tex inte hade en näsduk med sig eller smutsiga fötter. Vi ungar tyckte det var kul, men jag undrar vad våra föräldrar tyckte? Pinsamt om man åkte ur varje gång och aldrig kom till Renstad!

Vi hade varken rinnande vatten eller avlopp installerat i vårt hus förrän jag började andra klass och det var likadant för de flesta av mina klasskamrater. Men vi hade bastun i Söderbyn dit vi fick gå och tvätta oss i en dag i veckan efter skolan. Resultatet från ”Renstadsresan” visade att vi behövde bastun lite till mans!

Vi var lättroade! När fröken visade en plansch på en myrstack i genomskärning eller på bin eller växter tyckte vi det spännande. Tv fanns ju inte och film var tämligen ovanligt och skolradio fick vi inte heller lyssna på.

Fröken Hilly var en duktig pedagog och vi lyssnade tacksamt på hennes berättelser.

Men hon blev lite upprörd när hon på morgonbönen pratade om ”Judarnas uttåg ut Egypten” och jag viftade med handen och sa det där kände jag till för min morfar var med! Min morfar hade läst bibeln ordentligt och berättade för mig om Jerikos murar, Simon och Delila, David och Goliat och även hur Döda havet delade sig vid uttåget ur Egypten. Men han berättade det som om han själv varit med och jag svalde hans ”sagor” med hull och hår.

Till jul fick vi göra smällkarameller och korgar av glanspapper för att hänga i granen. Fröken köpte in tulpan och hyacintlökar som vi fick driva upp och vi övade förstås för Lucia och sjöng julsånger. Luciatåget var gemensamt med de större klasserna och skedde i Församlingshuset. Så spännande!

Men Siri lilla! Det här går inte. Du får läsa dikt i stället. Jag sjöng tydligen hellre än bra.

Någon gymnastikhall hade vi inte, men vi spelade fotboll och brännboll, åkte skidor och skridskor och hade lite övningar bredvid bänken någon gång ibland. Vi fick sy en ”gympapåse” i slöjden men jag kommer inte ihåg någon gymnastik? Alla helger var viktiga och firades. Antalet psalmverser som vi lärde oss ökade och påsken och pingstens budskap fick vi förklarat.

Efter första skolåret hade vi lärt oss massor och kunde hjälpligt läsa och skriva alla fyra.

Andra året blev mest en fördjupning och förbättring av färdigheterna. Nu var vi ju äldst i klassrummet och fick tom börja låna böcker ur det lilla skolbiblioteket.

Jag bodde nära skolan och kunde springa hem direkt när dagen var slut. Bråttom för Raskens gick som följetång på radion och min mormor lyssnade på den varje dag. Jag fick inte lyssna egentligen, var för liten, men jag sög in berättelsen och led med bonddrängen och hans Ida. Här väcktes mitt läsintresse.

 I skolan fanns ett litet bibliotek. Jag fick inte låna alla böcker som fanns där, fröken Hilly valde ut de som var lämpliga, men jag var nöjd med det!

Något höstlov eller sportlov tror jag inte vi hade, men vi hade potatisplockarlov ett par dagar på hösten. Då hjälpte man till hemma, om föräldrarna hade åkrar, eller också fick man följa med någon vuxen och hjälpa till med plockningen hos någon bonde. Vi plockade mycket svamp och bär förstås men även nypon som handlarn skickade vidare till mustning. Jag tror vi fick 1 kr/kg nypon och jag plockade ihop till mitt första par riktiga vita skridskor.

Efter 2 år med fröken Hilly tyckte vi att vi kunde jättemycket. Ändå blev flytten upp till klass 3 ganska tuff och spännande för oss! Vi fick plötsligt långa läxor i naturlära och geografi och riktiga provräkningar! Vår nya skolfröken hette Siv och kom till Singö som nyutbildad tror jag. Hon var ung och söt och hade lite annat sätt att lära ut på. Men läxor är läxor. Vi hade i alla fall mycket roligt med henne. Vi skrev teaterpjäser som vi framförde på avslutningen. Vi var stenåldersfolk ena gången och riddare andra. Men mest pinsamma minnet bjöd jag själv på!

Eftersom min sångröst var så usel tyckte fröken Siv att jag och en annan elev skulle lära oss att spela orgel. Vi lärde oss noterna och spelade lite efter skolans slut. En eftermiddag hakade orgelns ena ton upp sig och fröken Siv blev väldigt orolig. Hon fick egentligen inte låta oss spela på orgeln. Vi måste försöka ordna det här sa hon. Kan ni komma hem till mig i kväll så försöker vi laga orgeln! Så spännande! Vi gick dit och skruvade av baksidan på orgeln och hittade tonen som hängt sig! Hurra!

Nu kände jag mig väldigt betydelsefull och föreslog för den stackars fröken att vi skulle lägga bort ”tittlarna”! (Det hade jag hört min mamma säga att man gjorde när man började säga du till någon)

Jovisst, sa den rara Siv, men bara när vi är ensamma, inte i skolan! Jag sprang hem och berättade glatt vad som hänt, men min kära mor blev väldigt upprörd! Hur kunde jag bara hitta på något så tokigt!

Slokörad fick jag nästa dag gå och be om ursäkt!

I klass 3 och 4 försvann lite av vår oskuldsfullhet, vi blev lite kaxigare, inte alltid snälla mot varandra, låste in varandra på utedasset, blev lite mobbare och mobbade, men ändå ganska harmlösa och snälla. Väldigt många som gick i skolan samtidigt med mig har gått bort, men några finns kvar och får ställa mig till svars! Var det verkligen så här?

Jag bär med mig skoltiden från Singö skola med glädje. Så olik dagens skola men ändå så härlig och med så många fantastiska minnen. Vi flyttade från Singö på hösten då jag skulle börja i Storskolan, klass 5-7, så därifrån har jag inga minnen.

Siri Lindström