SIngSingö Skola

Singösläkt sedan Gustav II Adolfs dagar.

 Lena Söderman är nog precis så mycket singöbo man kan kalla sig, utan att vara född här. Nedkomsten ägde rum på Södersjukhuset i Stockholm 1951 och första resan upp till ön skedde redan efter sex veckor.

   Faktum är att singörötterna, på hennes pappas sida, går tillbaka ända till 1600-talet. Och ”Klockargården”, det hus där hon numera bor, var på 1880-talet hennes farmors mormors.

Släkten från Svartklubben.

Även om hon under många år har bott i Söderbyn i ett annat släkthus, så är det östra Singö som varit mest hemma. Hennes farföräldrar bodde på Svartklubben där farfar var mästerlots.

   Lenas pappa gick i samma fotspår, utbildade sig till ingenjör och började arbeta som fyrtekniker på Sjöfartsverket som låg i Frihamnen i Stockholm.

Upp till ön så ofta som möjligt..

Så hamnade Lena i storstaden, där hon gick i skola, utbildade sig och fick jobb. Men själsligt har hon alltid betraktat sig som singöbo. Med stor släkt och många vänner på ön, var det dit familjen åkte på fritiden.

   Det enda hon har kvar från sin uppväxt i storstan är möjligen dialekten som talar sitt tydliga språk om asfalt, trafikljus och vinkelräta gathörn.

Aktiv på många håll och kanter.

I övrigt är det Roslagen för hela slanten, i alla möjliga sammanhang. Lena Söderman är en person som gärna vill vara där det rör på sig. Hon är med i de flesta aktiviteterna på ön – syns ofta utan att höras så mycket.        

  Under många år deltagare som rotemästare med skepparexamen i Postrodden, engagerad i rundridningar med islandshästar, verksam i Hembygdsföreningen och aktiv i Skärgårdsslöjden.

Respektera fiskeförbudet!

Dessutom är hon auktoriserad fisketillsyningsman. Det innebär bland annat att se till att fiskeförbudet 1 april-15 juni efterlevs – vilket det, enligt Lena, är lite si och så med.

   Hon är dock inte rädd för att säga vad hon tycker och en eller annan ”fuskfiskare” har väl fått sig en släng av sleven.

    Den i vissa fall lite obekväma uppriktigheten har hon kanske med sig från yrkeskarriären. Lena jobbade huvudsakligen som systemutvecklare och projektledare inom landstinget, både här hemma och utomlands. Och där behövdes det både ledarskap, tydlighet och beslutsförmåga.

Kioskjobb toppar karriären.

Lena har alltså haft ansvarsfulla och komplexa arbetsuppgifter under många år. Men om hon ska plocka fram något arbetsminne som hon minns med extra glädje, då återvänder hon till ön.

   Åren 1964-67 sommarjobbade hon i kiosken vid campingen. Spännande att tjäna sina första egna pengar – och det bästa av allt - att göra det på Singö.

Text och bild Per Lundqvist